OM OSS

Hej jag heter Johanna jag är 14 år och går i 8an. Jag älskar djur och framför allt hästar och att rida. jag har en fanatisk ponny som jag haft i 2 år och tävlar hoppning med upp till LA. innan jag fick honom kunde jag knappt rida. Det jag visste var att drar man i tygen stannar hästen och sparkar man med benen går hästen fram, jag hade testat att galopperat men det var nog mer motighet en skicklighet. Men nu vet jag nog mer får vi hoppas XD ja, jag vet inte så mycket mer en att jag är ENVIS, BUSIG, NYFIKEN OCH BLOND. Nu är jag i alla fall blond men har varit rö hårig och det pessar nog bättre till min personlig het (jag är nog en mänsklig variant av My i mumindalen) fast lite gladare tror jag. jag är nog ganska social av mig men jag tål inte skitsnak. jag bor på en gård där vi har ett nybyggt stall med 8 boxar. vi har 3 katter dom heter Tiger, Vilda och Tarzan, och så har vi 3 egna hästar dom heter Socker, Rex och GG. och en liten hund som är 5 månader och får mig att skratta hur jag en mår hon heter Ally och är en liten Tollare från boden (det finns ett ställe på jorden där solen aldrig ler det stället heter Boden och dit vill jag aldrig mer) det stämmer ganska bra faktiskt.
 

 
 
 
 
George Gange är min lilla fantastiska C-ponny på 13 år, han heter George men vi kallar honom för GG. Som jag sa har jag haft honom i 2 år nu vi hittade honom i sala som gått som i en ko hage. vi parvred honom i alla fall och det bara klickade inte så mycket som på film men i alla fall vi åkte hem och funderade. och vet inte vad det var, men vi bestämde oss för att köpa honom "den stora feta ganska fula bruna hästen" jag kommer aldrig glömma den dagen när den stora gråa häst bussen backade in på vår gård runt klockan 6 på kvällen torsdag den 16 september 2010, och när vi lastade ur honom jag glömmer aldrig hans rutiga tyg täcke och hans rädsla i blicken det var nästan så han dardade. men han var en oslipad diamant och hur mycket vi en slipar kan han alltid glänsa mer. Han är mitt hjärta han är mitt liv han har lärt mig så mycket och jag har lärt honom. Han är faktiskt från Irland men det märks faktiskt inte det så här är det, allt låter nog väldigt flott och glat men ni som känner oss vet att vi har haft mycket problem, jag kan väll sega att innerst inne i min bruna lilla valck bor fortfarande den där ynkliga kilen med rutigt täcke och rädsla i blicken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0